För ca två veckor sedan satt jag och skrollade på Bloggen Cornucopia, en blogg som drivs av författaren Lars Wilderäng. Bloggen handlar till största delen om det som händer i Ukraina. Bloggen har väldigt många följare och det kommenteras och skrivs hela inlägg som kommentarer. Många som kommenterar är otroligt insatta.
I en kommentar var det någon som skrev om volontärer som man kunde swisha en slant till. Man skulle gärna ange vad beloppet skulle användas till. Var det drönare, vadare eller något annat man ville att pengarna skulle gå till. Mina ögon fastnade på vadare. Alltså vadare som i vadarbyxa som man har när man fiskar? Jag är ju trots allt att betrakta som en auktoritet på ämnet vadarbyxor då jag ägnar sex dar i veckan åt att sälja flugfiskeutrustning på Flugfiskecenter i Umeå. Så jag ställde en kontrollfråga och fick ett rungande jajjamensan! Intressant, jag borde kunna fixa några vadare. Har några på vinden och kan väl offra några par nya från butiken.
Den efterföljande helgen var jag tvungen att åka till fjällstugan i ett ärende. Under 4,5 timme ensam i en bil så hinner man tänka en del. Det är ju 4,5 timme hem också. Och precis som professor Baltazar så var det då jag kom på det! Det är ju bra om jag kan fixa fem vadare till Ukraina. Men det vore ju 10 gånger så bra om jag kunde ordna fram 50 eller svindlande tanke 100. Det är ju inte bara jag som har en massa vadar på vinden som inte används. De bara sparas för att de kan vara bra att ha.
Efter att ha gjort en mycket liten marknadsundersökning med några kunder och branchkollegor så återstod bara att köra ett test på Cornucopia. Det föll ut mycket väl.
Idag smyglanserades Waders2Ukraine på Cornucopia. Separart inlägg om det kommer i morgon. Tanken är nu att använda sociala medier, traditionella medier, nyhetsbrev och framför allt mun mot mun.